Jag tror på att ansvar är utvecklande. Att vi alla är ansvariga för vad som sker runt omkring oss även om vi inte agerar. Ibland kanske särskilt om vi inte agerar. Med ansvar följer alltid en chans att förstå varför något gått dåligt eller bra. Tillskillnad från om man bara säger att jag tänkte att det var nog inte så bra. För vad spelar det för roll vad man tänkte om man inte säger något? Förmodligen så sa man inget för att slippa ta ansvar för om man tänkte fel. Men att tänka fel finns ju bara om man inte prövar tanken. Alla misslyckanden kan man lära sig något av och det är utvecklande.
Jag tror alltså att det är utvecklande med ansvar, men jag är inte övertygad om att det är bra att vara utvecklande. Jag menar om hundra år är vi ändå alla döda och om tusen år är kanske hela planeten blott ett minne. Istället för att vara en ansvarsfull miljökonsument så hade det kanske vara lika gott att tuta och köra? Det hade kanske varit ärligare än som nu att källsortera som ett slags gottgörelseprojekt för att hela västvärlden lever på en orimligt hög energinivå.
Ja min personliga hållning i detta har blivit att jag bestämt mig för att det är bra att ta ansvar. Ett ansvarstagande gör det enklare för mig att exempelvis uppfostra mina barn, att få dem att agera efter accepterade mönster.Hela samhällsordningen bygger på att vi gör saker för att skapa framtiden , att ta ansvar för vad som skall hända och jag kan inte se vad jag som individ har att vinna på att gå emot något sådant. Ja för att bli accepterad så är det viktigt att man åtminstone låtsas ta ansvar. Att komma ut som redig räcker långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar