tisdag 28 september 2010

Bjud hem en sverigedemokrat

Jag har lånat hem Fult folk av Linnea Nilsson och Emil Schön. Det är en bok där man intervjuar folk som röstar på sverigedemokraterna. Jag tänker på att även och eftersom sverigedemokraternas politik är både galen och farlig, så begår vi ett misstag om vi demoniserar deras väljare, för det knyter dem bara starkare till sverigedemokratin och längre ifrån oss andra väljare. Jag börjar bli så gammal nu att jag har förstått att rättvisan inte alltid segrar. Eller jag tror i alla fall inte att rättvisan kommer att segra utan att man kämpar för den. Jag tänker att ett bra sätt att få ner Sverigdemokraternas siffror till nästa val är att bjuda hem en sverigdemokrat på middag och sedan bryta den svenska etiketten genom att börja prata politik, men inte utan respekt. Genom att visa respekt får man respekt. Men en stor orsak till att sverigedemokraterna vuxit sig så stora är ju att vi inte vill veta av dem.

onsdag 22 september 2010

Pestorullar och en god öl!

För att inte gå under i dessa tider är det bra att sköta om sig genom att också ha roligt och dricka en öl eller två. Nu är det dessutom före lön och kanske inte så mycket kvar i kassan. Då kan man dricka öl hemma. Det passar väldigt bra om man har barn som kanske inte har så mycket tålamod att sitta med på krogen. Jag brukar köpa hem lite olika sorters öl och bjuda hem några vänner. Frågan är ju ofta öl eller vin. Man säger att detta är en klassfråga. Det har till och med gjorts en avhandling om detta(varför?). De mer välbeställda dricker visst helst vin och de lite fattigare öl. Ett roligt argument för att dricka öl istället för vin som jag brukar använda är att jag helst dricker öl för att solidarisera med de svaga i samhället. Över huvud taget gäller det att hitta slagfärdiga argument för allt man gör. Det ger lite färg i vardagen.

Här kommer recept på ett bra snacks till ölen. Pestorullar heter det, fett, gott och bra! Istället för att följa dieter kan man hitta ett argument eller en diet för varje sak man äter. Jag har inte hundra koll men jag har för mig att pestorullar är bra ur GI synpunkt. Ölen blir bättre ur GI synpunkt om man äter pestorullar till. Väljer man något annat helt kolhydratbaserat så finns det säkert också argument för att äta det. Det finns en diet för varje tillfälle! Det gäller bara att vara tillräckligt flexibel och inte titta så mycket i speglar. Om någon påstår att man gör något fel i sin diet så kan man bara säga "Ja ja, tjöta tjöta" eller också "bara för att jag använde den dieten för en kvart sedan så betyder det inte att det är något jag följer nu". Peston som används i pestorullarna har du recept på här. Rekommenderas särskilt nu då man i alla fall på vår Hemköpsbutik har tokbilliga oknäckta valnötter.

Pestorullar
Pesto
Smördeg

Börja med att sätta på ugnen på 200 grader.
Ta sedan peston och stryk i ett tunt lager över fyra smördegsark som man sedan rullar ihop var för sig till fyra små rulltårtor. Sedan lägger man rulltårtorna i frysen i cirka 10 minuter så att de blir hårda och skärbara (inte för länge då utvecklas de inte tillräckligt i ugnen). Ja sen tar man ut rulltårtorna ur frysen skär dem i 2 centimeter stora bitar och lägger dem på ett bakplåtspappersklädd plåt, med ett avstånd som gör att rullarna kan fördubblas i storlek. Ha dem i ugnen i 11-14 minuter tills de blivit stora och fått lite färg. Det blir som små bullar. Fantastiskt gott tilltugg till öl!

tisdag 21 september 2010

Ta hand om rädslor?

Ja nu pratar danskarna om att de var tvungna att möta Danske Folkepartik för att de inte skall växa sig ännu starkare. Men i Sverige tror jag inte det finns några politiker mer än Sverigedemokraterna själva som är intresserade av att vi får ett så främlingsfientligt land som Danmark nu blivit. Ett problem med hur vi skall hantera främlingsfientlighet är att vi inte vet hur vi skall göra. Det finns inga recept. Får de uppmärksamhet är det fel menar man. Får de inte uppmärksamhet menar man också är det också fel.

Att problemet uppstått beror så klart delvis på en misslyckad integrationspolitik. Men ibland undrar jag ifall den misslyckade integrationspolitiken inte också beror på en illa dold främlingsfientlighet hos de styrande politiker.Eller kanske mer att man inte gått till botten med sina värderingar. Idén om allas lika värde ligger kanske bara på ett ytligt plan. Att vi i dagen samhälle fortfarande ser stora skillnader på kommunala skolor i s.k. bättre områden än i invandrartäta områden. Att detta med större barngrupper på dagis kommit i samband med att vi fått större andel utlandsfödda. Plötsligt är det inte lika noga längre med de barn som växer upp i vårt samhälle. Jag har också exempel från förorter i Göteborg där dit det är svårt att få utbildade förskolelärare, eftersom det är så tufft att jobba. Att man inte aktivt jobbar mer att få ordning på dessa förskolor, med mindre barngrupper och bättre arbetsförhållanden för personalen är väl ett tecken om något att det inte riktigt är så viktigt där som i andra områden. Det handlar inte bara om barnens språk utan också om de sociala problem som ofta uppstår då folk inte släpps in på arbetsmarknaden.

Att det är så här beror väl delvis på att man inte riktigt vet hur man skall göra, det är ett nytt samhällsfenomen. Men också på att det är föräldrar som inte kräver samma saker som vi i andra områden kräver av våra barns skolor och förskolor. Det är föräldrar som lärt sig vara tacksamma och hitta sin plats. Ingen är heller intresserade av att lära dessa människor att kräva vad de har rätt till. De har ju kommit hit och kostar pengar ungefär. Man tänker inte längre än näsan räcker och fattar inte vilken tillgång dessa människor skulle kunna bli i den globala världsekonomin om man såg till att ge dem rätt utbildningsmöjligheter. Trots detta så lyckas många redan i dag (vilket man pratar allt för sällan om!), medan andra inte ser någon annan utväg än kriminalitet eftersom samhället mer eller mindre aktivt pekat med handen åt det hållet för dem. Så har det varit i den här typen av samhället en längre tid och det har allt att döma mer med klass än etnicitet att göra.

Jag vet också att många lärare som jobbar är trötta och slutkörda. Att de inte får jobb någon annanstans för att det är lågstatus att jobba i dessa områden. Vilket gör att många jobbar väldigt länge. Att stanna länge på samma ställe innebär så klart en större chans att cementerar sin syn på saker och ting, vilket inte precis hjälper när man skall lösa problem i nutid.

Sen får man inte glömma att väldigt många människor som man inte riktigt tror har det har fördomar. Jag själv som är bibliotekarie arbetar kanske i den politiskt mest korrekta yrkeskåren av alla. Frågan är vad denna politiskt korrekta ton beror på ifall det är för att man fortfarande inte släppt rollen som duktig flicka eller ifall man har ett socialt engagemang. Men det är i alla folk som oftast menar sig vara för ett mångkulturellt samhälle. Men när det gäller att söka tjänster så är det alltid färre sökande till tjänster i så kallade mångkulturella områden. Men det handlar så klart också om att hitta sin egen plats i tillvarons hierarkier.

Fast egentligen skulle jag skriva; fler bibliotek! Fler gemensamma mötesplatser och diskussioner, mindre segregation och tillgång till olika slags berättelser! Men att förändra det som nu pågår gäller också att ta ett personligt ansvar, för staten kommer inte fixa det. Vi måste slåss!



måndag 20 september 2010

fan fan fan

Ja nu blev det som det blev. Vi var många som undvek att ta debatten med de invandrarfientliga. Men vi träffades nästan aldrig och gjorde vi det så visste vi inte om det.De riktigt bra argumenten kommer aldrig riktigt fram i den officiella debatten heller. Det kan man sörja så här efteråt. Även om det för all del är väldigt lätt att vara efterklok. Jag skrev på denna blogg om förödande nationalism och att jag faktiskt tror på fri invandring. Det kändes inte okej att skriva, antar att det var en liknande känsla när folk skrev om erotik på 50-talet och jag vet egentligen inte varför det är så stort tabu i denna fråga. Men nu får vi tänka framåt istället! Ta diskussionen. Se till att Sverigedemokraterna blir en parentes i den svensk riksdagen.

Men här i Göteborg har vi också fått in ett riktigt hjärndött problem som inte ens har någon ideologi; Vägvalet. Fan ta er som röstat in dem. Ett enfrågeparti som inte tar något ansvar för något utom att sitta i sin egen bil. Jag förstår inte att man tycker att man är värd att gå och rösta när man tycker det är viktigare att få sitta i sin bil än att barnen har ordentliga skolor. Höjden av egoism. Jag bor i stan. Många av oss som bor här har besvär i luftrör och fler allergier än andra. Att dålig luft påverkar den här typen av besvär kan man läsa om här. Vi som bor i stan behövs i stan. Men det bryr ni väl er inte om. Fast det spelar egentligen ingen roll. Jag borde lugna ner mig. Det finns ändå en majoritet för vägtullar i stan. Vad trodde de egentligen att de skulle få, 51% ? De borde börja cykla istället. Skaffa lite syre till hjärnan och få i gång tankeverksamheten!


lördag 18 september 2010

Dadaistisk valmanifest

Nu har jag skrivit en dikt i cut up teknik av allt valmaterial som jag fått hem. Det är brev från politikerna och från tidningarnas ledare som jag klippt i sär och låtit hamna i slumpvis ordning på mitt skrivbord.

Dadaistiskt valmanifest 2010

Vi tycker att något är fel
Nu handlar det om
Sjukvård
vi startar engångspartiet
Då vill jag rösta på Moderaterna
- Ja en annan viktig fråga är så klart klimathotet
en djurvänligare politik vill Sverigedemokraterna förbjuda
halalslakt och införa ett importförbud av varor som producerats
Flytta mobbaren
Jag väljer ett parti efter invandringsfrågan, men det tycks inte finnas någon som står upp för
mina åsikter
Årets svenska val kallas
ibland ett ödesval. Ironsikt
nog avgör vi också en del av
afghanernas öde på söndag
Utanförskap var alliansens innovation i valrörelsen 2006
Det går fortfarande inte att rösta bort Wallenberg
att få ett förstahandskontrakt på en lägenhet
vårt bankgiro 5474-6656
partiledare, Sölvesborg

Upptäckte att jag hade läsare

I går upptäckte jag, att denna blogg som i princip uppstod som ett slags spasm, har läsare, långt fler läsare än vad jag trott. Jag lade märke till att det fanns ett verktyg i google som hade spårat mina läsare. Jag hade inte sett verktyget förut. Att det fanns läsare, mer än de fem jag kände till, gjorde mig både glad och beklämd. Glad som ett slags egoboost, men beklämd eftersom jag anser att läsare betyder ansvar. Jag har funderat över natten på hur jag skall ta ansvar för dessa läsare. Tillsist bestämde jag mig för att att det får bli som det blir. Det vore dumt av mig att deklarera vad det blir redan nu, eftersom jag önskar att jag fortsätter vara en människa i förändring, som lär mig av livet.



onsdag 15 september 2010

Jag har ont i magen

Hur skall vi göra på söndag om Sverigedemokraterna tar sig in? Vad skall vi skylla på? Vem tar ansvaret och räcker det verkligen med att säga att man tar ansvar? Men det är inte Sverigedemokraterna som är på G. Vi är också på väg i ett alltmer auktoritärt samhälle, centralisering, ledarkult med bland annat chefer och partiledare som säger jag i stället för vi. Vad är hönan och vad är ägget? Eller är det en ren tillfällighet att allt det här råkar sammanträffa samtidigt.

Det är möjligt att jag har fel, att det varit så här i alla tider. Men min vardag har jag i alla fall under de senaste åren fått upp ögonen för att folk inte vågar säga vad de tycker, att de har en konstig respekt för auktoriteter, som att man verkligen inte tror att ens röst är värd något. Detta är riktigt otäckt på ett personligt plan, en tragedi i varje människas liv som drabbas av det. Men också att de som ser detta, inte bryr sig, kanske till och med tycker det är bra att folk är oengagerade så att de kan bestämma själva. Hur kan man vara så jävla dumma att man tror att det är något bra med detta? Inte konstigt att det bildas missnöjespartier och att det finns en stor ohälsa.