I dagens Gp (del 3 sidan 64)intervjuas David Karlsson göteborgsk idéhistoriker och kulturskribent som hoppade av kultutredningen. I intervjun så berättar han om bakgrunden till avhoppet och vad han beskriver som en havererat arbete. Han presenterar för mig ett nytt begrepp; the garbage can model (soptunnemodellen). Forskare i organisationsteori använder det för att beskriva hur processer i anarki där problemlösning och beslut inte hänger ihop.
Det är ju min egen generations föräldraskap i ett nötskal. Jag har skrivit om det i bloggen flera gånger, om att vi är medvetna om att vi gör fel utan att göra något åt det. Som ett levande exempel på detta kan jag nämna sockret. Att det varit en mer eller mindre het diskussion om hur skadligt sockret är under åtminstone alla år jag varit förälder. Men trots detta så visar försäljningsiffror och annat visar att barn äter mer godis för varje år som går. Jag tror att detta problem beror att vi inte riktigt förstår vilka vi är. Att vi är långt mer styrda av kommersiella intressen än vi har en aning om. Att vi börjar i fel ända på något vis. Vi försöker ändra genom att sätta upp regler och skuldbelägga oss själva när ett samhällsengagemang skulle vara långt mer effektivt sätt att få makten över våra liv, eller åtminstone en väg att inse maktlösheten. Men det var en parentes.
Vad jag egentligen vill lyfta fram i detta blogginlägg är följande är avslutningen på den ovannämda intervjun. David Karlsson sätter fingret på ett problem i dagens kulturklimat:
"Göteborg & Co fattar ju att Filmfestivalen generar jobb och gör nytta för Göteborg. Men det är inte kulturpolitikens uppgift att skapa dessa näringar. Kulturpolitikens uppgift är att främja konsten. Om det finns en konstnärlig utveckling på hög nivå så ger det en näringseffekt. Tyvärr är det ytterst få människor som gör den kopplingen i dag. "
torsdag 4 februari 2010
tisdag 26 januari 2010
invandring som något positivt
Ja varför är det inga politiker tar upp att invandring är något positivt frågar man i dagens Debatt i tv 2? Jo för de tror inte på det själva. Jag som har bott och arbetat i mångkulturella områden under 20 år vet att invandringen är något positivt. Men när jag pratar om detta så stelnar de mest trevliga samtal. Som om att jag sa detta för att jag blivit betald för driva någon sort propaganda. Men tyvärr är det ingen som driver någon sådan propaganda. Vad debatten från den snälla sidan handlar om är att det inte är så farligt som det verkar med invandring. Jag vet inte vad som är så bra med detta. Inte undra på att Sverige Demokraterna vinner röster
Läs Sanna Vestinoch fatta lite mer.
Läs Sanna Vestinoch fatta lite mer.
måndag 25 januari 2010
Den perfekta kroppen
Jag har en perfekt kropp. Nu menar jag inte rent estetiskt. På det estetiska planet finns det en del övrigt att önska. Det perfekta med min kropp är hur den fungerar. Har aldrig ont någonstans, förutom i huvudet men det räknas l inte. Huvud och kropp är ju olika saker.
Trots att jag är så frisk så har jag i åratal gått och funderat på ifall jag inte borde köpa mjölksyrade grönsaker. Det skall vara bra för magen. Får ju följa tidens filosofi och tänka som så att det finns ingenting bra som inte kan bli bättre. Det gäller att toppa. Frågan är bara hur en mage som redan mår bra är när den blir bättre.
I dag började jag äta de mjölksyrade morötterna. Det var det äckligaste jag haft i min mun sedan tiden då vi som barn roade oss med att göra skämtdrinkar där vi blandade i allt möjligt som vi visste inte passade ihop. Morötterna smakade som en tuggbar blandning av sprit och ättika, men full blev jag inte. Magen blev inte heller nöjd. Sedan jag åt de där grönsakerna i dag klockan 13.00 i dag har magen gasat. Den försöker fly tror jag. På väg att svika mig. Eller också är den bara följsam som vanligt. Försöker förstå vad jag vill. Tänker att nu är det dags att öka, sätta fart. Bidra till energiförsörjningen.
Trots att jag är så frisk så har jag i åratal gått och funderat på ifall jag inte borde köpa mjölksyrade grönsaker. Det skall vara bra för magen. Får ju följa tidens filosofi och tänka som så att det finns ingenting bra som inte kan bli bättre. Det gäller att toppa. Frågan är bara hur en mage som redan mår bra är när den blir bättre.
I dag började jag äta de mjölksyrade morötterna. Det var det äckligaste jag haft i min mun sedan tiden då vi som barn roade oss med att göra skämtdrinkar där vi blandade i allt möjligt som vi visste inte passade ihop. Morötterna smakade som en tuggbar blandning av sprit och ättika, men full blev jag inte. Magen blev inte heller nöjd. Sedan jag åt de där grönsakerna i dag klockan 13.00 i dag har magen gasat. Den försöker fly tror jag. På väg att svika mig. Eller också är den bara följsam som vanligt. Försöker förstå vad jag vill. Tänker att nu är det dags att öka, sätta fart. Bidra till energiförsörjningen.
lördag 23 januari 2010
Håller inte med dig Elin Grelson
I gårdagens Gp skriver Elin Grelsson om Åsa Beckmans artikel om manliga genier med rätt att svina där Beckman berättade om en händelse på 90-talet där Stig Larsson på ett väldigt svinaktigt sätt förolämpat Beckman.
Nåja Grelssons poäng är att Beckmans artikel inte tillför något utan snarare för ner den politiska diskussionen på sandlådenivå. Jag håller inte med utan tycker snarare att Grelson använder sig av en klassisk härskarteknik för att förlöjliga Beckmans inlägg. Grelson menar bland annat att Beckman genom att namnge en specifik person gör situationen omtolkningsbar. Det är väl klart att det blir så, men så är det väl med alla texter, inte bara texter som bygger på personliga erfarenheter.
Ja nu har jag inte tid att skriva om detta egentligen. Grelson skriver att "Att våga inte en bredare överblick än sitt personliga förflutna är mer än någonsin nödvändigt för att inte samtidsdebatten ska avpolitiseras i debattens strukturella tolkningar av sitt navelskåderi"
Jag tycker det är lite korkat att tro att man kan göra sig fri från sina personliga erfarenheter. Däremot anser jag att förmågan av att sättet att tolka sin personliga erfarenhet i en text säger mycket om kvalitén på texten. Att skriva rätt upp och ner är en annan sak än att aktivt använda sig av andra texter och teorier för att förstå sitt eget liv. Det är bron mellan teorin och verkligheten. Finns inte den bron blir teorierna rätt meningslösa. Jag tycker att Beckman lyckas med detta!! Jag blev glad hennes artikel för att hon gav min egen feministiska teoribildning en substans. Beckman hade upplevt, läst, tolkat och tio år senare använt sin upplevelse i en analys i en debatt som startats av någon annan.
Jag tycker inte att det är något fel att ta med sig personliga erfarenheter (Läs Åsa Beckman) in i en debatt när man på grund av sin person blivit kränkt offentligt av en person (läs Stig Larsson) som helt tappat distansen för skillnaden mellan det privata och offentliga utan att någon reagerat på detta. Men det är klart han Stig Larsson är ju ett manligt geni.
Nåja Grelssons poäng är att Beckmans artikel inte tillför något utan snarare för ner den politiska diskussionen på sandlådenivå. Jag håller inte med utan tycker snarare att Grelson använder sig av en klassisk härskarteknik för att förlöjliga Beckmans inlägg. Grelson menar bland annat att Beckman genom att namnge en specifik person gör situationen omtolkningsbar. Det är väl klart att det blir så, men så är det väl med alla texter, inte bara texter som bygger på personliga erfarenheter.
Ja nu har jag inte tid att skriva om detta egentligen. Grelson skriver att "Att våga inte en bredare överblick än sitt personliga förflutna är mer än någonsin nödvändigt för att inte samtidsdebatten ska avpolitiseras i debattens strukturella tolkningar av sitt navelskåderi"
Jag tycker det är lite korkat att tro att man kan göra sig fri från sina personliga erfarenheter. Däremot anser jag att förmågan av att sättet att tolka sin personliga erfarenhet i en text säger mycket om kvalitén på texten. Att skriva rätt upp och ner är en annan sak än att aktivt använda sig av andra texter och teorier för att förstå sitt eget liv. Det är bron mellan teorin och verkligheten. Finns inte den bron blir teorierna rätt meningslösa. Jag tycker att Beckman lyckas med detta!! Jag blev glad hennes artikel för att hon gav min egen feministiska teoribildning en substans. Beckman hade upplevt, läst, tolkat och tio år senare använt sin upplevelse i en analys i en debatt som startats av någon annan.
Jag tycker inte att det är något fel att ta med sig personliga erfarenheter (Läs Åsa Beckman) in i en debatt när man på grund av sin person blivit kränkt offentligt av en person (läs Stig Larsson) som helt tappat distansen för skillnaden mellan det privata och offentliga utan att någon reagerat på detta. Men det är klart han Stig Larsson är ju ett manligt geni.
tisdag 19 januari 2010
Stadsdelsnämnden Linnéstaden planerar att Shanghaija föräldrakooperativ
I söndags och måndags kunde man läsa i GP om hur Göteborgs stad satsat 4,5 miljoner kronor inför världsutställningen i Shanghai. Politikerna menar att de inte tror att utställningen kommer att betyda något speciellt för staden, men att det är viktigt att vara med ändå. Göteborgs politikerna säger vidare att man inte vill diskutera mänskliga rättigheter med kineserna, det får UD sköta menar man. Samtidigt säger Göran Johansson så här i frågan om bojkott: " Det har aldrig fungerat. Jag tror på mänskliga utbyten. När jag träffar kineser berättar jag hur vi lever och tänker. Man skall inte underskatta sånt..."
Men detta att kränka mänsliga rättigheterna är väl något vi generellt inte gillar i Sverige, varför säger han inte det? För det är väl sådant som politiker är till för, skall vara bra mot? Låt affärsmännen sköta affärerna. Jag tror faktiskt att de är bättre på det. Men det är klart, det är väl samtidigt roligt att åka till Kina lite då och då. Träffa grymma politiker från en grym regim och ha trevligt, skoja till det. Kanske menar de att kineserna alltid haft det grymt, och då är det ursäktat. Precis som att vissa män alltid har misshandlat. Då är så det är, det är inget man skall prata med dem om, det får socialen sköta. Även om Lasse misshandlar sin fru så umgås jag med honom ändå. Han gillar mig och jag berättar för honom hur vi lever i vår familj och alltid lär han väl sig något. Dessutom har vi affärer ihop. I vissa familjer, vissa kulturer...man får ta seden dit man kommer..och när de träffar mig förstår de väl hur jävla bra det kan vara egentligen, de låter sig nog inspireras..
Känner igen det från när vi klagade på att man i Linnestaden ganska överilat tagit beslut om nedläggning av biblioteket. Då fick vi höra av nämndens ordföranden och tillika ledamot i i kommunstyrelsen Ethel Sjöberg att det var inget konstigt med så snabba beslut, det hade man tagit förr. Har man gjort på ett sätt länge så är det rätt liksom, eller i alla fall inget man behöver prata om..
Johansson nämner också o att värdet i Ostindiefararen ä tre miljarder kronor, ett värde som är uträknat på den exponering i media som Göteborg fick under seglatsen till Kina. Ja värdet räknades ut av ledningen för Ostindiefararen companiet AB. Kanske man hade önskat sig en oberoende bedömare. Och hur exakt kommer detta marknadsvärdet Göteborg till godo? Det är ungefär som värdet med kungahuset, fullkomligt obegripligt och helt taget i det blå.
Samtidigt, i en annan del av världen önskar jag att jag kunde skriva, men inte, utan i samma stad och med samma politiker. Beslutar man att sänka bidragen för Linnestadens förskolor. Man gör även detta med på kort varsel. Verkar som att LInnestadens stadsdelsnämnd gillar att tappa förtroende från sin befolkning, att röra om och förstöra omöjliggöra planering. Ungefär som den där typen i grupparbetena i skolan som aldrig kom i tid, aldrig gjorde vad han skulle och jobbade hårt mot ett underkännande när vi andra ville ha MVG.
Ja det säger väl en del om stadsdelsnämndens egna panikartade framförhållning. Men det rimmar väldigt dåligt med det mantra som ovannämnda ordförande upprepade under de tre möten som vi träffade henne angående nedläggningen av biblioteken. Hon sa att vi måste satsa på barnen, förskolorna kan inte ta mer barn än de redan gör, det är illa redan nu sa hon.
Nu vet vi inte hur det går med kooperativen. Många klarar sig inte, det vet man. Det vet kommunen också. De är till och med beredda på att de kommer att få ta över förskolorna, eller shanhaija dem som jag mer skulle vilja kalla det.Efter möten med Linnestadens politiker så vet jag också att man menar att vi som bor här är lite högljudda, vi klagar mycket på ett sätt som de minsann inte gör i de nordöstra stadsdelarna. Jag håller inte med om det. Vi som bor här är uppvuxna i en svensk välfärd, vi vet hur det skall vara och vi försvarar det och det är väl bra det. Samhället blir inte bättre för att vi inte försvarar våra barns rättigheter, eftersom våra politiker inte är sugna på att värna om barns rättigheter. Aldrig har jag heller hört dem diskutera att marknadsvärdet i barnen. Men jag kan lova att det värdet är betydligt högre än tre miljarder. Att investera i bra förskolor och skolor är en bra investering.
Om vi skall få ett samhälle där alla människor har samma värde, oavsett om de bor i Kina eller är barn på ett föräldrakooperativ i Linnestaden så gäller det att vi satsar på barnen. Att vi ger dem tid och plats. Att vi lär dem att deras röst och deras tankar är lika viktiga som någon annan. På så sätt kanske vi i framtiden slipper politiker som vågar sätta ner foten mot oförätter på det ena eller andra stället
Men de som styr nu har inte fattat. Det är så uppenbart. Det märkliga är också hur man liksom vet att det bara går åt ett håll med det ena och ett annat håll med det andra. Ett barn till i barngrupperna blir inte ett barn mindre nästa år, Det bara ökar och ökar. Samtidigt ökar också flamskontot, Shanghai kontot, lurendrejeri värdet. Luftslottet i det som skall ha ett värde, nämligen affärerna. Medan man mer och mer går inför att nyttovärdera konsten. När det i den bästa av världar är precis tvärtom.
Åke Ortmark skrev en gång en bok om som hette " Jasägarna" som handlade om hur medlöpare och nickedockor runt makthavare gjorde att makthavarna själva tappar fotfästet och verklighetsförankringen. För att inte göra dessa makhavare besvikna så undanhåller nickedockorna ofta tråkiga fakta för dem; mörkar dåliga prognoser och resultat, Makthavarna börjar därför röra sig mer i en religiös sfär och prata i illusioner, "gick på känsla" eftersom de inte hade något vettigt att gå på.
En utmärkt gestaltning av detta syns dokumentären Orförande Persson när den visar hur Persson under sin sista valturné sa att han kände att det skulle gå bra. Ja samma svajande verklighetsförankring som Göteborgs politikerna när de pratar om ett vidlyftigt Kinaprojekt och en båt som ett företag för sin egen vinnings skull lurat dem tro att den har ett värde 3 miljarder. Ja de verkar som Svenska ostindiska companiet shanghaiat makthavarnas förstånd. Det är förstås lättare att vara politiker och prata med kineser om hur vi tänker än att satsa pengar än att låta barn ta plats. Det hade varit både billigare och bättre om dessa politikerna åtminstone någon gång åkte ut till förskolorna och pratade med barnen. Då menar jag att prata med barnen, inte göra som Hitler, använde barn för att i propaganda syfte få dem på bild bredvid sig själv.
p.s. jag är fullt medveten att om någon flummig idiot med ett arbetsrum med alldeles för fin utsikt läser det här så kommer hon säga man kan inte jämföra de ena pengarna med de andra. Varför inte då? Och om politiker inte fattat att deras arbete handlar om resursförmedling och att värna om människors rättigheter så är de inte värda att kallas politiker d.s.
Men detta att kränka mänsliga rättigheterna är väl något vi generellt inte gillar i Sverige, varför säger han inte det? För det är väl sådant som politiker är till för, skall vara bra mot? Låt affärsmännen sköta affärerna. Jag tror faktiskt att de är bättre på det. Men det är klart, det är väl samtidigt roligt att åka till Kina lite då och då. Träffa grymma politiker från en grym regim och ha trevligt, skoja till det. Kanske menar de att kineserna alltid haft det grymt, och då är det ursäktat. Precis som att vissa män alltid har misshandlat. Då är så det är, det är inget man skall prata med dem om, det får socialen sköta. Även om Lasse misshandlar sin fru så umgås jag med honom ändå. Han gillar mig och jag berättar för honom hur vi lever i vår familj och alltid lär han väl sig något. Dessutom har vi affärer ihop. I vissa familjer, vissa kulturer...man får ta seden dit man kommer..och när de träffar mig förstår de väl hur jävla bra det kan vara egentligen, de låter sig nog inspireras..
Känner igen det från när vi klagade på att man i Linnestaden ganska överilat tagit beslut om nedläggning av biblioteket. Då fick vi höra av nämndens ordföranden och tillika ledamot i i kommunstyrelsen Ethel Sjöberg att det var inget konstigt med så snabba beslut, det hade man tagit förr. Har man gjort på ett sätt länge så är det rätt liksom, eller i alla fall inget man behöver prata om..
Johansson nämner också o att värdet i Ostindiefararen ä tre miljarder kronor, ett värde som är uträknat på den exponering i media som Göteborg fick under seglatsen till Kina. Ja värdet räknades ut av ledningen för Ostindiefararen companiet AB. Kanske man hade önskat sig en oberoende bedömare. Och hur exakt kommer detta marknadsvärdet Göteborg till godo? Det är ungefär som värdet med kungahuset, fullkomligt obegripligt och helt taget i det blå.
Samtidigt, i en annan del av världen önskar jag att jag kunde skriva, men inte, utan i samma stad och med samma politiker. Beslutar man att sänka bidragen för Linnestadens förskolor. Man gör även detta med på kort varsel. Verkar som att LInnestadens stadsdelsnämnd gillar att tappa förtroende från sin befolkning, att röra om och förstöra omöjliggöra planering. Ungefär som den där typen i grupparbetena i skolan som aldrig kom i tid, aldrig gjorde vad han skulle och jobbade hårt mot ett underkännande när vi andra ville ha MVG.
Ja det säger väl en del om stadsdelsnämndens egna panikartade framförhållning. Men det rimmar väldigt dåligt med det mantra som ovannämnda ordförande upprepade under de tre möten som vi träffade henne angående nedläggningen av biblioteken. Hon sa att vi måste satsa på barnen, förskolorna kan inte ta mer barn än de redan gör, det är illa redan nu sa hon.
Nu vet vi inte hur det går med kooperativen. Många klarar sig inte, det vet man. Det vet kommunen också. De är till och med beredda på att de kommer att få ta över förskolorna, eller shanhaija dem som jag mer skulle vilja kalla det.Efter möten med Linnestadens politiker så vet jag också att man menar att vi som bor här är lite högljudda, vi klagar mycket på ett sätt som de minsann inte gör i de nordöstra stadsdelarna. Jag håller inte med om det. Vi som bor här är uppvuxna i en svensk välfärd, vi vet hur det skall vara och vi försvarar det och det är väl bra det. Samhället blir inte bättre för att vi inte försvarar våra barns rättigheter, eftersom våra politiker inte är sugna på att värna om barns rättigheter. Aldrig har jag heller hört dem diskutera att marknadsvärdet i barnen. Men jag kan lova att det värdet är betydligt högre än tre miljarder. Att investera i bra förskolor och skolor är en bra investering.
Om vi skall få ett samhälle där alla människor har samma värde, oavsett om de bor i Kina eller är barn på ett föräldrakooperativ i Linnestaden så gäller det att vi satsar på barnen. Att vi ger dem tid och plats. Att vi lär dem att deras röst och deras tankar är lika viktiga som någon annan. På så sätt kanske vi i framtiden slipper politiker som vågar sätta ner foten mot oförätter på det ena eller andra stället
Men de som styr nu har inte fattat. Det är så uppenbart. Det märkliga är också hur man liksom vet att det bara går åt ett håll med det ena och ett annat håll med det andra. Ett barn till i barngrupperna blir inte ett barn mindre nästa år, Det bara ökar och ökar. Samtidigt ökar också flamskontot, Shanghai kontot, lurendrejeri värdet. Luftslottet i det som skall ha ett värde, nämligen affärerna. Medan man mer och mer går inför att nyttovärdera konsten. När det i den bästa av världar är precis tvärtom.
Åke Ortmark skrev en gång en bok om som hette " Jasägarna" som handlade om hur medlöpare och nickedockor runt makthavare gjorde att makthavarna själva tappar fotfästet och verklighetsförankringen. För att inte göra dessa makhavare besvikna så undanhåller nickedockorna ofta tråkiga fakta för dem; mörkar dåliga prognoser och resultat, Makthavarna börjar därför röra sig mer i en religiös sfär och prata i illusioner, "gick på känsla" eftersom de inte hade något vettigt att gå på.
En utmärkt gestaltning av detta syns dokumentären Orförande Persson när den visar hur Persson under sin sista valturné sa att han kände att det skulle gå bra. Ja samma svajande verklighetsförankring som Göteborgs politikerna när de pratar om ett vidlyftigt Kinaprojekt och en båt som ett företag för sin egen vinnings skull lurat dem tro att den har ett värde 3 miljarder. Ja de verkar som Svenska ostindiska companiet shanghaiat makthavarnas förstånd. Det är förstås lättare att vara politiker och prata med kineser om hur vi tänker än att satsa pengar än att låta barn ta plats. Det hade varit både billigare och bättre om dessa politikerna åtminstone någon gång åkte ut till förskolorna och pratade med barnen. Då menar jag att prata med barnen, inte göra som Hitler, använde barn för att i propaganda syfte få dem på bild bredvid sig själv.
p.s. jag är fullt medveten att om någon flummig idiot med ett arbetsrum med alldeles för fin utsikt läser det här så kommer hon säga man kan inte jämföra de ena pengarna med de andra. Varför inte då? Och om politiker inte fattat att deras arbete handlar om resursförmedling och att värna om människors rättigheter så är de inte värda att kallas politiker d.s.
söndag 17 januari 2010
Göteborg och Shanghai
Dagens GP finns det en längre artikel om Göteborgs stads satsningar på världsutställningen i Shanhai. Göteborgs stad har satsat 4,5 miljoner kronor och de ledande politikerna har inte någon förhoppning på något speciellt resultat. Jag kan inte i ord uttrycka mig vad jag tycker. Men det kommer nog senare i veckan. Detta är en artikelserie om Kina som GP har och jag tänker att jag skall skriva något när jag läst allt, för att få det ur kroppen. Att skriva är för mig som en mental bastu. Jag eldar upp mig lite och sen blir jag lugn och fin..
dagstidningarna
När man läser min blogg skulle man kunna tro att jag aldrig läser min lokala tidning. Det gör jag. Men på helgerna har vi också den ledande rikstidningen och då har jag mer tid att läsa och skriva. Dessutom bor jag ju i Göteborg och då är det oerhört provocerande med allt som kommer från Stockholm och kan man provocera på ett så enkelt sätt så är det verkligen mödan värt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)