Det skrivs mycket om Barbara Ehrenreichs senaste bok Bright-sided: How the Relentless Promotion of Positive Thinking Has Undermined America Vad jag har förstått av det jag läst OM boken så handlar den om hur Ehrenreich när hon sökte hjälp hos självhjälpsgrupper för sin bröstcancer fick höra att hon skulle omfamna cancern och känna sig glad för den och förstå vad den kunde hjälpa henne med, typ ungefär alltså. Ja hur som helst ett är det väldigt cyniskt sätt att bemöta någon som är i en uppenbar kris.
I stället gick Ehrenreich hem och skrev en bok om baksidan med det positiva tänkandet. Om exempelvis hur man i den ekonomiska krisen sett kritiker som bromsklossar och på så sätt elda på problemen genom att inte ta hänsyn till att de finns. Ja det verkar kort sagt vara en mycket intressant bok som jag själv ännu alltså inte läst. Men kritiken av det överdrivet positiva tänkande delar jag med Ehrenreich och det var väl om det jag nu tänkte skriva lite flummigt om.
Självklart är exempelvis inte positiva affirmationer något dåligt. Det dåliga är att tro att det positivt tänkande är den definitiva lösningen. Att tro att positivt tänkande hjälper mot allt är väl ungefär som att tro att man är gud skaparen själv och kan styra över allt som händer, men det kan man ju inte. Självklart är det en behaglig tanke att tro att man själv bestämmer alla spelregler, dock ett slags vansinne som i denna form liksom i alla sina andra former av vansinne är verklighetsfrämmande och därför inte fungerar särskilt bra som kompass för just verkligheten.
Genom allt detta positiva tänkandet upphöjer man sig sig själv, sitt ord och sin tanke som skaparen av alla förutsättningar. På samma sätt som Guden i första mosebok gjorde när han skapade himmel och jord. Så här står det:
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
2. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds
Ande svävade över vattnet.
3. Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.
4. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från
mörkret.
5. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och
det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
Skillnaden mellan oss människor och just guden i första mosebok (som jag inte tror på även om han har stunder då han glimtar till och är en riktigt skön snubbe, men i andra stunder beter han sig som ett regelrätt svin) är väl att vi befinner oss på jorden. Jag tror att vi hamnar rakt ner i helvetet om vi inte tar hänsyn till eller låtsas om att det finns hinder och hot som vi själva inte rår över.
Det positiva tänkandet folk står för en ganska medeltida och därför reaktionär världsbild där gott är gott och ont är ont.
En tanketradition där det kritiska tänkandet och de intellektuella grovt ses som ett slags onda varelser i förbindelse med djävulen som med sina tankar bidrar till att underhålla det destruktiva i världen. En fördumning helt enkelt. Medeltida eller kanske Ingenjörstänk i humanistisk tradition, där det gäller att hitta tankens spinningJenny, den ultimata revolutionära tanken som skall förändra världen genom att få kontroll över varje enskild nervcell i skapelsen så ingen skall drabbas av sjukdom, fattigdom eller död.
Samtidigt pågår ett parallellt resonemang om verklighetens folk. Som om vissa skulle kunna vara mindre verkliga än andra. Men de verkliga är uppenbarligen de som inte har någon möjlighet att se sig själva som gudar, som andra ser sig som gudar över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar