Jag är gammal nog att ha läst Orwells “Nittonhundraåttoifyra” när 1984 låg så långt fram i tiden att vi trodde på den dystopin. När 1984 inföll skrattade vi lite generat över att vi trott på ett övervakarsamhälle, men är vi inte där nu? Med råge?
Annonsen med texten “Var är ditt barn nu?” var alltså reklam för en tjänst som ger oss möjlighet att se var våra familjemdelemmar befinner sig. På hemsidan stod det något snömos om att “slippa trasslet med vardagspusslet”. Men vad man verkligen gör är att spela på våra rädslor.
Rädslan att våra små barn ska lockas iväg av någon. Att våra större barn ska göra något förbjudet. Att våra partners ska ha ett hemligt liv vi inte känner till.
Jag undrar vem jag blivit om mina föräldrar kunnat övervaka varje steg jag tog som barn och tonåring. Jag undrar vad som hänt med mig om de män jag varit tillsammans med velat studera varje rörelse jag gjort.
Och nog fan blir jag rädd. Rädd för övervakarsamhället.
