skolstart...

Till hösten börjar våran minsta i förskoleklass. Han ska lämna tryggheten i den lilla förskolan mot nya äventyr i oskarfredrik skolan. Våran minsta, min bebis.. Hur fel känns inte det? Han som är så liten. Så här kort var väl inte de andra två? De var ju mycket större?! Vilma hade ju under sommaren även lärt sig utala bokstaven R rätt. Våran minsta pjataj fojtfajande så häj.. Eller var de två andra lika små? Filip var  ju 6 år och 5 månader när han började på duvan. Vilma var 6 år och 2 veckor ca.. Kalle kommer vara 5 år och 10 månader.. Inte konstigt att han känns liten!! 😉😊 

Känslorna inför skolstarten är många. Kalle är super taggad och lite nervös. jag är super nervös!hur ska han klara att hämta mat i bamba? Kommer han gå vilse i skolan el på slolgården? Kommer han få kompisar? Kommer han blir retad el bli den ungen som retar andra? Båda de två sistnämnda är skrämmande tankar. Kommer barnen acceptera kalle för den han är? Kommer lärarna göra det?just nu känns det väldigt bra och vi är så nöjda med förskolepedagogen kalle ska få. Rose-marie har även haft både filip och vilma. Mina tankar och funderingar är just nu över om jag ska maila alla föräldrar nu under sommaren och berätta lite om oss och kalle. För att liksom förbereda dom ifall barnen kommer hem med frågor och för att man vill infomera. Men samtidigt känner jag en liten rädsla över att skicka ett mail ifall det sitter en el ett par föräldrar där hemma som inte tycker att kalle ska få vara den han är,som tycker det vi gör är fel och som.då kommer föra över sina tankar till sitt barn. Ett barn som kommer gå tillsammans med kalle flera timmar varje dag. Jag velar och vet inte vilket som är bäst. Maila el inte maila? 

Vill avsluta med ett svar som kalle gav vilmas kompis häromdagen som sa " han ser faktiskt ut som en kille" varpå kalle svarade" ja, jag är ju faktiskt en kille!" De himlande ögonen får ni föreställa er själva😊