Karin väljer veckans soundtrack

Jag var ute och promenerade med en vän i går. Vi upptäckte att våren var på väg och insåg att vi inte riktigt trott på våren i år. Det hade känts så hopplöst. Sen stötte vi på flera islagda och långa backar. Inga broddar hade vi och det var rätt många på väg upp och nerför Folk gick i sidled vid sidan av i försök att hitta kala fläckar och lite naturliga trappor. Det var mycket rådgivande med mötande. Vilken sida skulle man gå på. Ändå var det vår och det därför så många hade tagit sig ut. Vi var bara lite för tidiga. Lite för ivriga. Vissa hade ett mer vetenskapligt förhållningssätt. Det var ju norrbackar, kallt på natten så isbackarna var bara att vänta. Hur kunde man tro något annat?  

James Blake har kommit med en ny låt. Retrograde. Jag brukar ligga och blunda när jag lyssnar på den. Han sjunger så vackert. Videon förstår jag mig inte riktigt på. Men jag är ingen kvalitetssäkring.  Att bara ta in sådant som man förstår sig på är en omöjlig utgångspunkt.  Det strider mot grundläggande idéer om livets utveckling. Att ta in det obegripliga är att försöka förnimma något större.