Att göra skillnad är märkvärdigt. Att bara vara den som har tid att ge en hand istället för att ilsket rusa vidare till nästa del av sitt personliga projekt. Eller att vara den som kan se något utanför den egna ramen. Höra något som man inte förväntat sig höra. Det finns många människor som klarar det bra. Men lika många som inte kan. Som inte hör vad man säger för de tror att man ska säga något annat. Det är ingen som bett dem träna förmodligen, träna på att tänka. Eller vad säger man? Tänka utanför boxen?
Främlingsfientligheten som växer i det här landet tror jag beror på att så många inte har något intresse av att förstå varför man blivit flykting Det står uttryckt så bra i Eller som det står i romanen I havet finns det krokodiler. Man flyr för att man känner att man inte kan andas i sitt eget land.
I diskussioner om flyktingar är de allt oftare bara siffror. Jag tycker det är ett grovt fel att nämna dessa individer som grupp utan att samtidigt bygga ett slags förståelse för de många svåra tragedier som ligger bakom ett beslut att leva som flykting. Att vara flykting är aldrig frivilligt.
I havet finns det krokodiler har den italienske författaren Fabio Geda skrivit ner Enaiatollah Akabirs berättelse. En pojke som reste ensam under sex år från tioårsåldern från Afghanistan till Italien, via Pakistan, Iran, Turkiet, Grekland och Italien. En berättelse som återger en papperslös tillvaro. Om att leva ett liv där man inte finns och därför alltid är jagad, samtidigt som man är barn och arbetar under slavförhållanden. Men en berättelse som inte burit utan alla de som gjorde skillnad, som hjälpte till för att de förstod. Folk som inte var så noga med gränser.
Boken har publicerats i trettio länder. Läs den och förstå lite mer om en papperslös tillvaro. Få samtidigt med dig en berättelse om kärlek och vänskap. Jag lägger ut ett youtubeklipp här om boken på italienska. Det kanske är lite svårt att förstå, men så var det också för Enaitollah när han kom till Italien, eller Grekland eller Iran. Eller för att inte tala om när han tog sig in som illegal flykting i Grekland; en resa i en uppblåsbara plastbåt, tillsammans med några andra barn.
Jag funderade ett tag på om jag skulle lägga ut ett youtubeklipp på italienska om boken. Sen tänkte jag att det blir svårt att få folk att lyssna ett par minuter på ett främmande språk. De som inte kan italienska. Men det är ju samma grej som jag skrev om i början, att låta öronen höra något annat än det man förväntat sig. En löjlig bagatell i jämförelse med att komma till Italien utan att kunna italienska, inte ha några pengar eller någon idé om hur man ska försörja. Bara veta att det finns en kompis där någonstans i Italien, en kompis från byn hemma Afghanistan som han inte träffat på sex år.
Boken är en succé och fått stor uppmärksamhet, men inte just i Sverige.
Främlingsfientligheten som växer i det här landet tror jag beror på att så många inte har något intresse av att förstå varför man blivit flykting Det står uttryckt så bra i Eller som det står i romanen I havet finns det krokodiler. Man flyr för att man känner att man inte kan andas i sitt eget land.
I diskussioner om flyktingar är de allt oftare bara siffror. Jag tycker det är ett grovt fel att nämna dessa individer som grupp utan att samtidigt bygga ett slags förståelse för de många svåra tragedier som ligger bakom ett beslut att leva som flykting. Att vara flykting är aldrig frivilligt.
I havet finns det krokodiler har den italienske författaren Fabio Geda skrivit ner Enaiatollah Akabirs berättelse. En pojke som reste ensam under sex år från tioårsåldern från Afghanistan till Italien, via Pakistan, Iran, Turkiet, Grekland och Italien. En berättelse som återger en papperslös tillvaro. Om att leva ett liv där man inte finns och därför alltid är jagad, samtidigt som man är barn och arbetar under slavförhållanden. Men en berättelse som inte burit utan alla de som gjorde skillnad, som hjälpte till för att de förstod. Folk som inte var så noga med gränser.
Boken har publicerats i trettio länder. Läs den och förstå lite mer om en papperslös tillvaro. Få samtidigt med dig en berättelse om kärlek och vänskap. Jag lägger ut ett youtubeklipp här om boken på italienska. Det kanske är lite svårt att förstå, men så var det också för Enaitollah när han kom till Italien, eller Grekland eller Iran. Eller för att inte tala om när han tog sig in som illegal flykting i Grekland; en resa i en uppblåsbara plastbåt, tillsammans med några andra barn.
Jag funderade ett tag på om jag skulle lägga ut ett youtubeklipp på italienska om boken. Sen tänkte jag att det blir svårt att få folk att lyssna ett par minuter på ett främmande språk. De som inte kan italienska. Men det är ju samma grej som jag skrev om i början, att låta öronen höra något annat än det man förväntat sig. En löjlig bagatell i jämförelse med att komma till Italien utan att kunna italienska, inte ha några pengar eller någon idé om hur man ska försörja. Bara veta att det finns en kompis där någonstans i Italien, en kompis från byn hemma Afghanistan som han inte träffat på sex år.
Boken är en succé och fått stor uppmärksamhet, men inte just i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar