Idag har jag inte lyssnat på Patrik Sjöbergs sommarprogram. Det borde jag naturligtvis ha gjort, men jag jobbade och lyssnade på country istället. Skit samma vad jag har gjort idag. Jag är så himla arg just nu. Jag läste precis kommentarerna till Patrik Sjöbergs program och höll på att svimma av ilska. Alltså, mänskligheten, när ska ni fatta att det inte är ett dugg kul att ha blivit utsatt för sexövergrepp? Inget. Kul. Alls. Och jag blir så arg när jag läser kommentarer om att Patrik skulle ha hittat på sin övergreppshistoria för att sälja lite fler böcker. Arg och ledsen.
Jag har skrivit detta på en här bloggen förr, men jag måste skriva det igen. Det är precis såna här reaktioner som gör att man inte går ut och berättar om sina upplevelser. Känslan av att berätta om det värstavärsta och sedan inte bli trodd och kanske dessutom få en släng av skuldsleven. Den känslan är inget vidare. Inget vidare alls.
Och Patrik Sjöberg, du lär ju inte läsa den här bloggen, men jag vill bara säga att jag skiter i hur mycket du har knarkat och vad du nu har gjort. Sånt händer. Jag tycker att du är modig och stark. Kram på dig.
Ja usch det är bedrövligt. Men det verkar som den virtuella världen ger ett utrymme för ett visst slags galenskap som går ut på att hata och vara avundsjuka. Att vara avundsjuk på någon som gått ut med en övergreppsproblematik är verkligen bortom all värdighet.
SvaraRaderaNär man läser vissa kommentarspår eller diskussionstrådar får man en påminnelse om att mänskligheten kan sjunka hur lågt som helst.
SvaraRaderaJa, men attityder som dessa möter man inte bara på anonyma kommentarstrådar, utan överallt i samhället. Det gör mig ledsen och beklämd. Och jag har så oerhört svårt att förstå vad det är de här personerna tänker att man i så fall skulle vinna på att hitta på att man har varit utsatt för övergrepp.
SvaraRaderaja! Därför är det viktigt att säga emot när man hör något knäppt. Det är där mun till mun som de viktigaste kamperna utspelar sig. Många tror ju att man håller med när man är tyst.
SvaraRaderaFår mig att tänka på det där med dokusåpatrenden som slog igenom för några år sen, där folk förklarade sina förolämpningar och påhopp med att "jag är en ärlig människa. Det verkar som folk inte kan taa mig som jag är."
SvaraRaderaNär de egentligen inte kunde skilja på att vara ärlig och att vara oförskämd.