måndag 7 december 2009

Skäms Lego!

När min son var fyra år så började jag göra legokalendrar till honom. Något år innan så hade jag gjort en annan kalender till honom, med småpaket, innehållandes en massa skit helt enkelt som hamnade i lådorna där vi har alla annan skit. Men Legokalendern var bra och dessutom billigare. Jag köpte en låda med en legomodell och så lade jag några bitar i varje paket. Resultatet blev att min son på så sätt lyckades bygga lite mer avancerade legomodeller än han tidigare lyckats. Tyckte också att det fanns en klar poäng i detta klara bevis för att delarna tillsammans blev en större helhet, eller var det kanske tvärtom man skulle tänka? Ja sen upptäckte vi att det fanns färdiga legokalendrar och det blev både enklare och populärare, i alla fall för min son. Könsperspektivet i dessa kalendrar är erbarmligt dåligt. Något år så fanns det en speciell tjejkalender. Det var större bitar, mer passivt lego.(Ni undrar kanske varför vi köpte en tjejkalender och det var för att hon valde den. Vi kan inte säga att sonens val av piratkalender är bra och dotterns val av prinsesskalender är dålig. På så sätt hade vi bara förstärkt bilden av att den manliga normen är mer okej) I år så hade de tack och lov ingen tjejkalender. Min dotter fick då en så kallad Legocitykalender. Man ser på baksidan vad som är i. Vad vi kan se så är det 8 så kallade "legogubbar". Hur många av dessa är tjejer? Noll! Åtta gubbar och en snögubbe, men ingen tjej. Skandal! Varför inga tjejer? jag misstänker att det är för att producenterna tänker att statusen på kalendern blir sämre om det är med "tjejjgubbar", de är rädda att killarna inte vill köpa. Min son har en Piratkalender, där är det lite bättre, där är två av "gubbarna" tjejer. Två av åtta. Varför inte hälften kan man undra? Jag är för könskvotering i legokalendrarna.

Men hur förklarar man sådant här för en femåring? Det var omöjligt att säga att till henne att hon inte fick vara arg, även om jag visst önskade att hon blivit lite mindre arg. Egentligen borde jag väl ha uppmuntrat hennes ilska, eldat på den, men det gjorde jag inte. Men det blev tvunget en snabblektion i feminism. Hade gärna väntat några år, men det var svårt att vänta när vi stod för faktum. Som ett försvarstal där jag fick förklara att även om detta var "vuxet" så var det inget som jag eller hennes pappa stod för. Att vi också var arga för att det var så. Sedan visade jag att det var lika illa i några tidningar, att där var mest var bilder på killar och så några tjejer som var ledsna. Jag har lovat att skriva till Lego och klaga. Men hennes tro på konsumentmakt är lite naiv, hon är övertygad om att det skall komma en ny och bättre legokalender redan nästa år. Vi får väl se.

4 kommentarer:

  1. Det är bra att vår lilla dotter blir medveten om orättvisorna redan från späd ålder, och att de håller sig inom legokalenderns hanterliga ramar. Jag önskar jag varit där och sett henne bli arg över detta.
    Hrm, förresten så var väl jag rätt så involverad i en eller flera av de där kalendrarna vi gjorde själv.

    SvaraRadera
  2. Jo du var involverad i kalendern, genom att jag tvingade dig att packa in paket :-D

    SvaraRadera
  3. Jag räknade också ut vad som skulle vara i paketen utifrån ritningen vid minst en jul. Jag tycker du har lite väl selektivt minne. :(

    SvaraRadera
  4. ja ja, men det var jag som köpte alltsammans och beordrade dig att packa in och göra i ordning. Sluta nu, så här kan vi inte hålla på. Tänkte be dig skaffa dig ett liv, men det vet jag ju alla högsta grad att du har, men får väl istället tipsa dig om att livet väntar bara du stänger igen datorn. ;-)

    SvaraRadera