mångkulturalism

Jag kan inte skriva något bra. Men Melbourne är en stad där man ser mångkulturalismen som en fördel.

Annika Falkengren och jag

Annika Falkengren SEB:s VD är i blåsväder och jag måste försvara henne. Inte för att någonting av det hon sagt eller tyckt i fråga om bankdirektörers löner är särskilt bra. Allt som har med bankledningarnas löner känns fel, sjukt, orättvist och alla kritiska artiklar som har rabblats i tidningarna här om sistens håller jag med om.

Jag måste försvara Annika Falkengren eftersom jag i det här fallet inte tror på den enskilda människan. Hon är odlad i en kultur och har fått den position hon har för att hon inte stuckit ut näsan och sagt det här är fel. Att jag som barnbibliotekarie kan säga att det där är alldeles vansinnigt har ingen som helst betydelse, eftersom det är helt rätt att tycka så i min socioekonomiska grupp.

Om jag hade varit i Annika Falkengrens kläder så hade jag förmodligen gjort likadant som hon nu gjort. Låtsas att jo, men visst jag gör som ni säger och sedan sprungit ut bakvägen i hopp om att ingen skulle se mig.Vad allt handlar om är vem man är när det väl gäller. Under sådana förhållanden är det dessvärre inte så många att lita på. Det finns väldigt få saker i vårt samhälle som premierar kritiskt tänkande. Vi vill bli av med dem som inte tycker likadant. Därför består många styrelserum av män i mörkblå kostym och många bibliotek av kvinnor med rödfärgad pagefrisyr.

Men visst måste man kunna kritisera. Fast för att nå en förändring måste vi börja med oss själva. Vi måste våga säga emot. Vi måste lyssna på barnen. Vi måste förstå att det kan vara positivt att vara kritisk. Att kritiskt tänkande inte är det samma som negativt tänkande. Vi måste försöka börja trivas med det obekväma, det mångmönstrade och oförutsägbara. Det bekväma är inte tryggt utan fegt och farligt.

Naturligt

Jag blir galen när jag hör resonemang om vad som är naturligt eller onaturligt. Insikten om att begreppet naturligt är stendött har nåtts av många, men tydligen inte av alla. Argumentationen emot naturbegreppet är enkel. Vi är av biologi uppkomna och allt vi gör kommer från oss själva, som kommer från naturen. Därför är det inte mindre naturligt med hightec än med grottor. En människa kan inte vara onaturlig, om hon är en människa. Vårt samhälle är alltigenom naturligt. Fatta!!
Men jag menar inte att allt som är naturligt är bra. Eftersom allt är naturligt. Jag menar bara att ordet naturligt är fullkomligt värdelöst. En civilisationskritik som bygger på argument om vad som är naturligt är därför bara förklädd konservatism utan vettiga argument. Akta er för sånt!

Jag vill ha en vampyr som monark!

Det finns de som är emot monarki och det finns de som är för. Nu har jag inte skrivit något särskilt intelligent. Men det finns en tredje väg och det är att skapa ett vampyrernas kungahus.
Fördelen med detta är många. De flesta vampyrer har en ja inte medfödd men medsugen stil. När de blir vampyrer så förstår de den högre estetiken. De hamnar i ett sublimt tillstånd som suger människor till sig. Attraktion av högre graden. Ett vampyriskt kungahus skulle därför aldrig vara ifrågasatt utan istället bli omåttligt populärt och kultförklarat. Ett kungahus som är kult är som att gå tillbaka till den gamla goda tiden, då kungligheterna och gud var ett.

Ytterligare en fördel med en vampyriskt kungahus är att de är alla människor av folket. De kommer från de mest skilda miljöer, men har ändå lyckats skapa ett världsomspännande nätverk. De förstår vanligt folk eftersom de kommer från vanligt folk och har nått sin position i samhället genom stort lidande, är stora diplomater. Vampyrer är varelser som förstår hur det är att lida, att ha det svårt, men också att det går att göra någonting åt en situation som kan verka tillsynes omöjlig. Vampyrer som är mätta och går runt i misären kan med sin attraktionsförmåga och sitt enastående medlidande uträtta stordåd bara genom att finnas till, genom att gå Eriksgatan fram.

Odödligheten är också en aspekt som kommer väl till pass för ett kungahus. Finns det en bra monark behöver man aldrig oroa sig över att han eller hon blir sjuk. Hos varelser som är odödliga finns också en historisk kunskap och ett slags lugn som kommer sig av att ha sett och hört allt förut.

Bildningsförmågan hos de odödliga vampyrerna är också enastående. För även om en vampyr blir många hundra år så påverkar inte deras studieförmåga. De kan läsa på universitet i kanske sjuttiofem år eller femhundra år och bli mer upplyst än någon annan furste eller kung haft möjlighet att bli.

Om vampyrerna skulle bli monarker så skulle det också vara ett sätt för dem att komma ut, att få legitimitet i samhället. Då skulle de slippa att som nu gömma sig bland oss dödliga och tvingas flytta med jämna mellanrum för att folk inte skall lägga märke till att de inte åldras.

Kan det bli bättre? Attraktion, världsvana, upplysthet, odödlighet och stil? Jag kan förstå att det finns de som är emot en mänsklig monarki. Men en vampyrmonarki är perfekt.

Ansvar

Jag tror på att ansvar är utvecklande. Att vi alla är ansvariga för vad som sker runt omkring oss även om vi inte agerar. Ibland kanske särskilt om vi inte agerar. Med ansvar följer alltid en chans att förstå varför något gått dåligt eller bra. Tillskillnad från om man bara säger att jag tänkte att det var nog inte så bra. För vad spelar det för roll vad man tänkte om man inte säger något? Förmodligen så sa man inget för att slippa ta ansvar för om man tänkte fel. Men att tänka fel finns ju bara om man inte prövar tanken. Alla misslyckanden kan man lära sig något av och det är utvecklande.


Jag tror alltså att det är utvecklande med ansvar, men jag är inte övertygad om att det är bra att vara utvecklande. Jag menar om hundra år är vi ändå alla döda och om tusen år är kanske hela planeten blott ett minne. Istället för att vara en ansvarsfull miljökonsument så hade det kanske vara lika gott att tuta och köra? Det hade kanske varit ärligare än som nu att källsortera som ett slags gottgörelseprojekt för att hela västvärlden lever på en orimligt hög energinivå.


Ja min personliga hållning i detta har blivit att jag bestämt mig för att det är bra att ta ansvar. Ett ansvarstagande gör det enklare för mig att exempelvis uppfostra mina barn, att få dem att agera efter accepterade mönster.Hela samhällsordningen bygger på att vi gör saker för att skapa framtiden , att ta ansvar för vad som skall hända och jag kan inte se vad jag som individ har att vinna på att gå emot något sådant. Ja för att bli accepterad så är det viktigt att man åtminstone låtsas ta ansvar. Att komma ut som redig räcker långt.