På senaste tiden har jag träffat på en viss kvinna rätt ofta. Det beror på att jag numera arbetar ganska nära mitt hem. Hon verkar röra sig i samma cirklar. I dag träffade jag på henne flera gånger och hon kände aldrig igen mig. Tillsist blev jag lite irriterad, höjde rösten, jag hade ju faktiskt, fem minuter tidgare, redan gett henne pengar. För hon är en tiggerska och hon är verkligen på, ger sig inte trots att man säger nej.
När jag blivit arg, tänkte jag att hennes relation till mig är som min till vissa låntagare. Ibland får man låtsas, men ibland skiner det igenom. Att jag öppet visade min ilska emot henne beror inte på något annat än att det inte kostade mig något. Hon är en slagpåse i hela systemet. Folk tycker tom att de drabbas av tiggare, när det är tiggarna som är drabbade. Det säger inte lite om vilket slags samhälle vi lever i. Vilka rättigheter vi anser oss ha att döma människor vars situation vi inte kan leva oss in i. Man kan inte vet allt, men att utgå ifrån att man inte tigger för det är kul är väl rätt självklart?
Det påminner mig också om något annat. Någon som hade hand om en klasskassa i grundskolan och att flera föräldrar hade svårt att betala in.Hur hen försökte påtala detta gång på gång, men att de välbärgade föräldrarna inte brydde sig det minsta. Som att det var ett moraliskt problem att man inte fick pengarna att räcka till, en synd som föräldrarna ansvarade för. Vilket tyder på en övergripande föreställning om att vuxna har ett större värde än barn och att rika är bättre än fattiga. I den versionen handlar allt om föräldrarna och att de inte är tillräckligt bra och att de får skylla sig själva att just deras barn blir lidande. Barn blir skyldiga till sina föräldrar och ingen försöker skydda dem. Ett vattentätt klassamhälle. Inte tal om något barnperspektiv.
Tillbaka till tiggerskan. Hon är ju en människa som tar till vara på sina möjligheter. En sann entreprenör som utnyttjar vad hon har. Och en global ekonomi innebär självklart ett globalt tiggeri. Jag är lite kluven till EU, tycker egentligen det är en bra grej, ett uppbrytande av nationalstaten, solidaritet. Men så är jag ju också för närdemokrati och emot överstatlighet.
Att fattiga rumäner tar sig hit för att få det lite bättre är givetvis starkt av dem. Men hjälpen borde så klart vara på ett helt annat sätt. EU borde ge dem större möjligheter än så. Om man nu ska prata om företagsamhet så har de här människorna verkligen potential.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar