Varje människa är en manifestation

Jag hittade en gammal text. Står jag för den i dag? Jag vet inte. Minns inte ens vad jag tänkte när jag skrev den. Men den berättar något för mig, om mig själv, vem jag var och vem jag blivit. Här är texten:

Varje människa är en manifestation av politiska aktioner, så som exempelvis sexualpolitik, trygghetssystem och klassidentitet. Varje människa måste leta efter sig själv i alla dessa lager på lager. Så som att skrapa en tavla, ta bort terpentin, se ifall det finns något därunder, för att sedan inse att det är alla de där lagren som format en, som man har både glädje och förbannelse att skylla på. Ändå vill man veta vad som hänt om man funnits någon annanstans. Man vill veta för det är sådana vi människor är. Vi vill ödsla tid på det ovidkommande, eftersom det är så spännande, för att det kan ge oss en alternativ verklighet, ett spår att vila i. Ändå vet vi säkert att en människas öde slutligen bara är ett. Hur kan man egentligen påstå att man är något annat än en slump? Att förändra är kanske att sluta ge döma sig själv och andra.