Fler makaroner åt folket!

Jag har funderat på detta med kritiskt tänkande. Att det är något som man lyfter fram vikten av när man pratar skola. Men generellt tycker jag att i dag så är det kritiska tänkandet hänvisat till just skolbänken, politiska debatten och pressen. Här är det viktigt att poängtera att den politiska debatten skall ske i teverutor eller på torg, absolut inte på arbetsplatser eller middagsbjudningar. Så säger nämligen den svenska etikettboken som folk följer eftersom de har tappat förmågan att ifrågasätta hundraåriga traditioner. Kritiskt tänkande i andra sammanhang ses generellt som bakåtsträvande om det inte gäller Sverigedemokraterna. Vi har helt enkelt ett samhällsklimat som klippt och skuret för ett parti som Sverigedemokraterna, eftersom många tappat förmågan att ifrågasätta. Eller man måste i alla fall vara modig för att våga ifrågasätta. Modig eller någon typ av politisk extrem(vilket i dag är alla de partier som inte hör till alliansen eller kallar sig arbetarpartier, men ändå)

Varför är det så? Kanske på grund av GI som ger för lite kolhydrater. Lite kolhydrater gör att folk blir dummare visar forskning. När man hör till ett folk som tycker att det är viktigare att vara smal än smart, så kanske man kan förstå en hel del av samhällsutvecklingen på sistone. Jag avslutar således med följande ord : - Fler makaroner åt folket!

Istället för bantning

Av förklarliga skäl har jag gått upp i vikt. Tränar man 2-4 gånger i veckan, och sedan slutar med det så klart att man går upp i vikt. Allt handlar om en fot, som inte riktigt funkar. Frågan är nu vad jag skall göra åt saken. Har funderat på att banta men bestämt mig för att där går gränsen. Jag har aldrig någonsin sett något gott komma ur bantning. En kortsiktigt viktminskning som sedan ofta ger en större viktökning.

Jag tycker att jag är okej som jag är och tänker inte bry mig särskilt, eftersom det inte handlar om någon medicinsk skadlig övervikt. Dessutom känns det nästan lite kaxigt att vara överviktig i dag när kroppsfixeringen är så total (frågan är om jag är överviktig, nog inte, men i alla fall rundare än innan). När det finns som folk på allvar lägger ner tid och energi på att förakta feta människor. Att jag motionerat så mycket beror till största delen att jag använder motionen som ett sätt att komma rätta till mitt humör. Ofta när jag glömt att motionera så får jag märkliga problem som sedan enkelt löses upp när jag ger mig ut på en joggingrunda, eller ställer mig i gymet. Motion är bra helt enkelt. Men nu när den här foten har krånglat har jag klarat att hålla balansen ändå. I stället för att vara på gymet har jag användt tiden till att läsa och det känns faktiskt bättre. Jag är 43 år, borde vara mogen nu att rikta min uppmärksamhet mot större saker än min kropp. Dock cyklar jag till jobbet, 7 kilometer och det är ju bra, borde räcka som motion tillsammans med mina skogspromenader på helgerna. Men i alla fall, här har jag några råd på vad man kan göra om man gått upp i vikt och inte vill banta

- Smörj in dig in någon skön olja för att få en skön kroppskänsla. Lägg extra stor tid på att smörja de lite fetare partierna. Jag har köpt en svindyr olja som jag smörjer in mig i innan jag torkat mig för att binda fukten till kroppen.

- Sluta väga dig.

- Titta inte i helfigursspeglarna

- Klä dig i svart, det får lönnfeta att se smalare ut

- Ät inte hela chipspåsen själv, dela den med någon

- Se till att ha trevligt.

- Motionera på något sätt minst 30 minuter varje dag ( cykla delsträckor till jobbet, eller promenera eller träna stenhårt, själv cyklar jag till jobbet). Man måste röra sig annars blir man sjuk och får värk, blir infektionskänsligare.