`Vampyrer i Australien

Jag är på semester i Australien. Det är värsta surfing landet. Så underbart! Ett gott land även för de flesta bofasta som inte är aboriginer eller asiater. Men sådant märker jag inte av eftersom de flesta problem i landet liksom hemma i Göteborg är förpassade till norr, norra Australien.
En brist i Australien även för mig som turist är att här inte finns några vampyrer. Här är alldeles för mycket sol för att vampyrer skall kunna överleva. PÅ 1700-talet kom här över ett gäng men de dog ganska snabbt i den svåra solen. Det märks också på folket att här är vampyrfritt. De är uppsluppna, blodfyllda och utåtriktade, ingen som helst rädsla för att bli utsugna på blod. Till Australien hör en dragning till Europa, ett slags komplex. Men de förstår inte att det stora problemet eller den största skillnaden, god eller dålig, är att här saknas vampyrer. De tror att det är något annat, utbildningssystemet, öknen elller avståndet. Men det är alltså vampyrer som fattas.

Till vampyrernas försvar!

Sedan mitt senaste blogginlägg om vampyrer har 53 upprörda läsare hört av sig. Några menar att jag skönmålar den vampyriska livsstilen. Andra tar upp detta med rädslor och påtalar att även om vampyrer inte är farliga, så är det viktigt att mänskligheten har kollektiva rädslor att förenas runt, så att vi skapar gränser för vårt varande. De tycker att det är dumt av mig att berätta sanningen ifråga om vampyrer. Först av allt vill jag säga att jag är tacksam för alla som engagerar sig i mitt skrivande. Era starka reaktioner har fått mig att fundera över ifall jag inte borde ha uttryckt mig lite annorlunda.

Driften bakom den här bloggen är att berätta för folk om hur världen verkligen är. Sanningar som inte får plats i vare sig i tidningar, tv eller böcker. Så Gud välsigne bloggen. Det må vara hänt att jag får betalt av UVW (United Vampires of the World) och EV (European Vampires), men de har inga specifika krav på vad jag skriver i bloggen, de vill bidra till mitt skrivande som också är ett fredsprojekt. Min ambition är att skapa större förståelse för delar av verkligheten som inte är känd för gemene man . Att detta råkar sammanfalla med att jag får betalt av vampyrorganisationer samtidigt som jag skriver om vampyrer är en ren slump. Vampyrerna hade från början lagt pengar i projektet men jag talade om för dem att det inte betydde att de kunde köpa mig. Jag skriver om vampyrer för att jag gillar dem och jag skall inte sticka under stol med att jag gärna vill bli en vampyr själv. Trots att jag stödjer vampyrer helhjärtat och de sponsrar mig så är det inte särskilt lätt för mig att få bli vampyr. Jag får stå i kö som alla andra.

Till de som säger att jag skönmålar vampyrer så vill jag säga att jag förstår er. Förr i tiden var vampyrerna inte alltid så snälla. Men även denna grupp har nåtts av samhällets utveckling, av kulturen och psykoanalysen. Att det inte skrivits några böcker om dagens fredliga vampyrer beror väl på att det inte är särskilt spännande. Dessa varelser lever ett ganska alldagligt slitsamt liv, även om de har en viss guldkant på tillvaron. Men de betalar mer skatt än andra. Även i Sveriges riksdag finns ett beslut om särskild vampyrskatt, vilket väldigt få känner till.

Er som vill ha kvar vampyrer som en symbol för rädslan ber jag tänka om. Jag vet att det kan vara svårt att släppa gamla föreställningar, men hur skulle du själv känna om just den folkgrupp som du tillhörde fick stå som symbol för rädslan. Detta är något alldeles ohyggligt att utsättas för. Vampyrerna har verkligen lidit genom historien. Förutom sitt förfärliga rykte har de haft sitt lyte (blodsugning) som självklart varit ohyggligt svårt att försonas med. Om jag på ringaste sätt kan bidra till att världens vampyrer får bättre rykte så är jag glad och tacksam.