Modernt folkvett stavas socialism, glöm inte det Magdalena Ribbing!

Jag läser ibland Magdalena Ribbings folkvetts spalt i DN. Ribbing är duktig på att formulera sig och hennes svar  bygger ofta på sunt förnuft. De utgår från att man skall visa lika mycket hänsyn till alla, oavsett ställning, ett slags socialism egentligen.

Problemet med  många av våra vett och etikettregler är att de härstammar från tiden före den allmänna rösträtten. Något som visar detta är påståendet att man kan bryta mot en etikettregel om man kan den. Som om det vore en konstart! Fast alla vet att de där reglerna härstammar från det som fortfarande kallas de högre samhällsklasserna och ger vissa har rätt att röra sig ledigare. Vilket medger att folk värderas efter en rangordning.  Det döljer Ribbing ofta väl i sin folkvettsspalt, där hon  precis som det moderna kapitalistiska samhället försöker ge sken av att alla människor har lika stort värde. Men ibland skiner det igenom, som när Ribbing pratar om att man inte bör amma offentligt.Vilka samhället är till för är en fråga som man allt för sällan ställer sig när man diskuterar etikettregler.


Om hon alls skall få någon trovärdigheten igen  ifråga om att hennes regler är tillför allas bästa så bör hon ställa sig i kör och sjunga Åh tjejer, vi måste höja våra röster för att höras när jag höras. Är hon ens feminist? Svårt att tro eftersom hon år efter år, så fördömer amning offentligt och nu senast genom att slå till med att hon aldrig sett någon amma på på Nobelfesten. Som att nobelfesten är någon måttstock alls på någonting förutom sig själv. En fest som jag kan förstå är festernas fest. Men en fest som visar på just uråldriga konventioner både vad gäller klass och kön. En fest där damernas klädsel betygsätts på många förstasidor dagen efter, medan männens klädsel inte nämns alls, mer än 1982 då Garcia Marques kom i folkdräkt.

Ett sammanhang där världens skarpaste forskare skall känna sig hedrade för att hamna bredvid någon som ärvt en titel. Att ärva en statschefstitel kan jag inte se det som något annat än en uråldrig perversion. Nobelfesten är nog fantastiskt fint och flott, men särskilt modernt är den inte, eller särskilt kul kanske. På samma sätt som kasus och andra saker moderniserats så borde också kvinnans liv moderniseras och förenklas. För idén bakom att ammande kvinnor inte skall visa sig offentligt beror nog på en tradition av att kvinnor inte alls skall visa sig i offentliga rum, att inte vara önskade. För visst vore det väl önskvärt även med amningsvrår på Nobelfesten?

När vi fick vår son sommaren 2000 så var det bland det bästa jag varit med om. Ingenting av all den oro som jag hade innan, av allt som folk varnat mig för inträffande. Han skrek aldrig. Han sov hela nätterna. Han var det vackraste barn jag någonsin sett. Jag var pigg och utåtriktad. En del sa till mig att jag skulle vara hemma och ta det lugnt. Varför det tänkte jag. Allt funkade ju ändå. När hösten kom så räknade jag ut att jag och sonen hade varit på ett tjugotal restauranger under sommaren. Att amma ute gav mig frihet. Vi hamnade i en god spiral min son och jag. Frågan om att inte amma ute handlar inte om att inte visa brösten, det säger även Magdalena Ribbing och det bevisar alla dekolletage på festernas fest. Ribbing menar att det handlar om mammans integritet. Jag menar att det handlar om mammans integritet att få amma ute. Att låta en mamma få leva ett liv i frihet utan begränsningar som amningsförbud försätter henne i. Idén om att kvinnor inte skall amma handlar om att kvinnor har en sämre ställning i det offentliga rummet.  Den idén kan vi kasta bort för den tillför inget gott.

Veckans soundtrack

Kapten Röd, vår tids Stagnelius

Veckans Soundtrack

En dag försent, hoppas det går bra. Min arbetsvecka börjar ju faktiskt idag och vi har inte varit så bra på att hålla igång, så bättre sent än aldrig? Den här låten har jag lyssnat på hela helgen, jag mår så bra av den. Hoppas ni också gillar den!