söndag 17 maj 2009

Förklara mig

När man läser mitt förra inlägg är det lätt att tro att jag är en annan slags person än jag är. Jag är för förändring. Inte alls en person som menar att man skall gå på i gamla hjulspår. Om jag menar något så är det väl snarare så att detta med att prioritera används ofta när någon ANNAN tycker att någon ANNAN inte gör rätt prioriteringar, som ett slags moralism, att berätta att den människa som prioriterar fel är en sämre slags människa. Ett slags översitteri, som passar in i det politiska dagsläget då det är okej att dela in folk i goda och onda, beroende exempelvis på hur mycket de arbetar. Ett bra svar när någon annan påstår att du prioriterar fel är : - Ja jag vet att du är en bättre människa än jag. För på något sätt är det vad prioriteringsretoriken handlar om, att dela upp människor i goda och onda.



Nu menar jag inte att man får göra hur man vill på arbetet till exempel, eller i annat samspel där det gäller att åstadkomma något tillsammans. Men vissa saker har andra människor helt enkelt inte med att göra, och det måste vi värna.



Jag kan hålla med om att man kan arbeta mycket med sig själv för att komma vidare i livet. Men vissa saker är rent strukturella och det är väl det som jag vill komma åt. Där handlar det inte om att jobba med det egna jaget utan att förändra värderingar rakt över.



I själva verket är jag bara orolig över det puritanska dagsläget. Att leva i ett öppet samhälle är lika väl som i ett stängt samhälle en fara för den personliga integriteten, skillnaden är bara att här har vi en möjlighet att värna om oss, stå för våra val och inte låta folk lägga sig i sådant som de inte har att göra med.



Det här börjar bli riktigt snurrigt. Samtidigt attraheras jag av taoismen. Att man mår bäst av att bara hänga med, ha en tilltro till att allt går bra, att positiv inställning och grundlighet bär långt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar