Vampyrer

Vampyrerna har överlevt den industriella revolutionen. De har vandrat genom historien förklädda till exempelvis präster, punkare, nazister, gothrockare, intellektuella och bloggare. Vampyrerna finns i alla kulturer men har en speciell dragning åt den kristna världen, eftersom de attraheras av tanken på offerlamm. Jag försvarar inte vampyrer som varit nazister, även om det var en för tiden passande förklädnad. Nazismen kan dock inte bortförklaras med att den var en rörelse av vampyrer. De flesta av Hitlers anhängare var helt vanliga mänskliga kappvändare.

Många är rädda för vampyrer. Men vad man sällan tänker på är att vampyrismen faktiskt erbjuder evig ungdom och evigt liv. Något som är eftersträvansvärt. Att bli utsugen på allt blod är alldeles ohyggligt. Men ska man vara fin så får man lida pin. Under 1400-1900-talet så var katolska kyrkan vampyrernas största hot. I dag är det plastkirurgerna. En utbredning av vampyrismen hotar arbetsmarknaden för stora delar av skönhetsindustrin och allra värst drabbas förstås plastkirurgerna.

Vampyrer har samma drift att föröka sig som alla andra. Men i dag tillhör de största vampyrfamiljerna fredsrörelsen. Det är rika familjer med anor och tradition, som vet att de har något gott stort erbjuda den vanliga människan. Dagens vampyrer behöver inte överfalla sina offer i mörka gränder. I dag finns ett överskott av aspiranter som inget hellre vill än förlora sin dödlighet.

Troll

Jag tror på det genomlysta samhället. När någon filmar spaghetti som skyfflas upp från golvet eller berättar på tv om sjukhuspersonals främlingsfientlighet så är det bra. Sen måste det finnas en jämvikt, för vi speglar oss i det upplevda. Lyfter man bara fram eländet så blir upplevelsen att det inget gott finns i världen att leva för, men så är det naturligtvis inte. Världen blir bättre. Allt för många omständigheter är extremt oacceptabla, men mycket blir ändå bättre. De som skrockar om att samhället är på väg alldeles åt pipsvängen blandar ibland ihop korten. Tror att världen är det samma som den egna kroppens förfall, den oåterkalleliga resan mot döden.

Men det genomlysta samhället är inte det samma som den genomlysta människan. Henne måste man lämna mer ifred. Fascinationen för den alltigenom exploaterade människan kommer nog snart försvinna, eftersom man det finns en fascination för spännande vilket är ett motsatsförhållande till det genomlysta. Där är jag inte orolig. Sen har vi integritetskyddande lagar som också måste värnas och skapas.

Men det finns annat också som man måste lämna ifred för att det skall bli spännande. Bredvid den genomlysta världen vill jag ha något annat. Magi, troll och drakar! En tro på det otroliga utan att hänge mig in religion eller någon som helst regelbestämdhet. Jag hoppas på trollen. Att jag snart skall börja tro att det finns troll. Men det går inte. Jag når inte ens tvivlet. På troll tror jag inte.

Berättelser

Min tro på berättelser är ortodox. Jag tror att det är berättelserna som gör människorna, som får oss att bestämma oss för ett upplägg. Allt vi hört och sett bildar ett mönster som vi kan ta till oss, som vi sedan återanvänder för att förklara våra egna liv. Vilka vi är och vilka slags händelser som präglat oss får vi klarhet i genom att foga samman alltsammans i historien om oss själva. De regler och tabun som vi förhåller oss till har också ofta en bakgrund i berättelser, som exempelvis Moses och stentavlorna. En människa utan ett sammanhang, som inte kan förklara sig mer än i korta osammanhängande brottstycken blir inte trodd. För att bli accepterad så skall du berätta något om dig själv, tycker lyssnaren att berättelsen bra och lätt att känna igen sig i har du nått fram till den människan.

Här kommer jag tillbaka till mitt resonemang om lyckan. Utgivningen av handböcker om hur man finner det lyckliga livet har exploderat. Alla ger de råd om hur enkelt det är att maximera lyckan om du bara vill, bara du inte är för lat. I dessa manualer finns alla möjligheter bara du kan fokusera ordentligt i nuet. Vilket man kan tänkas lyckas med ett tag och sedan när det inte går längre eftersom det är omöjligt för någon att vara på topp en längre tid, får man reda på att det beror på den egna oförmågan, att man varit en sämre slags människa.

Vad jag vill komma till är att dessa böcker eller rådgivare, har sitt ursprung i berättartraditionen om den amerikanska drömmen: - The selfmade man. Puritanska nybyggare som kom till en ny världsdel för att bygga upp ett nytt land. Den amerikanska berättelsen är övertygande och stark. Kanske för att den ger ett hopp för den enskilda människan, att det finns en chans för oss alla oavsett bakgrund. Men bara för att en berättelse är övertygande och stark betyder det inte att den är sann. Men den frodas, utvecklas och fängslar, fast utan att kunna ge alla svar, utan någon ordentlig konkurrent. Vissa svar får man kanske söka på annat håll, i andra berättelser. Bara vi bevarar förmågan att höra andra slags berättelser. Annars kommer berättelsen om världen gå sönder.

en början

Sist av alla börjar jag blogga. Inte för att jag har något att säga. Jag bloggar för att jag är en del av min tid. Bloggrörelsen har slutligen lagt de övertygande argumenten i min hjärna och gjort mitt kött till sitt. Jag finns i cyberrymden alltså är jag. Att jag skriver här och nu är ett sätt att synka världen. Försöka förstå hur det kunde bli så här, att jag slutligen sitter och skickar ut bekännelser på nätet, utan att ha en endaste sanning att leta efter. Förresten om jag hade trott att det fanns någon sanning, så hade det varit högst omodernt av mig att nämna något om det en dag som denna, när Liza Marklund har gjort avbön och lyckoforskare har sagt på bästa sändningstid att det är galet att jaga lyckan (Skavlan i fredags kväll). En drivkraft för många som letat efter sanningen är att hitta lyckan; den sanna kärleken, det sanna jaget, meningen med livet.
Om sanningen inte finns så har vi alltså inget att leta efter? Lyckan finns men man blir alltså inte lyckligare av att jaga den. Snarare olyckligare eftersom lyckan kommer och lyckan går. Jag undrar hur det kommer att gå för samhället nu när illusionen om den stora lyckan är på väg att rämna. Vad skall presidenterna prata om i sina tal? Vad ska vi leta efter istället?