Göteborg brinner!

Jag är ingen expert på integration eller segregation. Jag växte upp i en värmländsk bondhåla och de enda utomeuropeiska invandrare jag träffade under min barndom var de afrikanska tavelförsäljarna som kom cyklande om somrarna. Men sedan i tjugo år har jag i alla fall arbetat eller bott i mångkulturella miljöer. Nu jobbar jag i en mångkulturell miljö, men bor i Linnèstaden. En tämligen vit och medelklassig miljö mitt i staden.Att jag och min familj valt att bo här är för att vi gillar att vara bland likasinnade. Tycker det känns tryggt att barnens kompisar har värderingar som är ungefär som våra egna. Kort sagt, vi bor här i vårt vita medelklass ghetto av ungefär samma anledning som andra sociokulturella väljer att bo tillsammans, man trivs bäst med likasinnade det gör vardagen enklare. Dock har jag aldrig hört någon säga att de ska försöka skilja på oss, få oss att flytta till andra områden eftersom vi utgör ett så stort problem när vi blir för många på samma plats. Men jag tror egentligen att vi är lika stor del av problemet som någon annan grupp. Man rör sig i sin lilla klick. Pratar inte några djupare samtal med andra än de sina. Här finns många som är vänster, som är för en humanare flyktingpolitik. Men när det gäller det egna livsvalet så agerar de som vilken Sverigedemokrat som helst.

Just nu brinner det i Göteborgs förorter. Jag kan inte avgöra ifall det beror på att landet befinner sig i i en stor kris, men i likhet många andra benägen att tro att det verkligen är så. Vad man än tycker om problemet, att det är idioter som har tänt på , eller att det är tecken på en misslyckad integrationspolitik så önskar jag att vi andra, som bor i någon annan del av Göteborg någon gång kan fatta att det är allas problem. Naturligtvis kan vi följa den amerikanska modellen; ändra vapenlagarna, så att vi blir trygga av våra pistoler, bo i "gated community". Men problemen försvinner inte på så sätt, de blir bara större och större.

Låt Janne Josefsson skriva boken om prinsessbröllopet

I förrgår deklarerades att prinsessan Madeleine skall gifta sig. Det tog bara en dag för Svenska Dagbladet att alldeles tappa fotfästet. Varför kan man fråga sig? Kanske för att deras gamla ledarskribent Susanna Popova fått i uppdrag att skriva en bok om Victorias bröllop .De tänker sig möjligtvis att om de är tillräckligt snälla så får de alla där sitta i den kungliga slottet och låtsas att de tillhör en saga.


Men varför menar jag att har de fått fnatt? Karin Thunberg skriver en alldeles distanslös krönika om de sju års lidande Madeleine haft då hon väntat på att gifta sig. Hur svårt hon haft det och hur hon att hon längtat efter ett vanligt liv. Att hon nu äntligen lämnat kärrlekskarantänen. Det låter som vår prinsessa levt i ett kloster, som om Madeleine verkligen är en sagoprinsessa som lidit likt Askungen, Snövit och Törnrosa. Men så vitt jag vet så bor Madeleine redan med sin fästman. Hon har pluggat och haft en rätt cool tillvaro. Att gifta sig är väl främst ett jippo för att stärka kungahuset men också en juridisk grej, vilket säkert den tilltänkte gemålen juristen Jonas Bergström tänkt på. Sen detta med att längta efter ett vanligt liv. Om längtan varit väldigt stark så hade hon kunnat avsäga sig sin prinesstitel och flyttat någonannastans. Jag undrar tror Thunberg själv på denna saga som hon försöker måla upp eller försöker hon få oss att tro på den?

Som svensk känner jag mig kränkt över att man försöker lura i mig sådan här smörja, att de underskattar oss läsare så grundligt. Ändå är jag inte särskilt mycket för kränkningsbegreppet. Men just vid de tillfällena då man märker att folk uttgår ifrån att man är en idiot, då känner jag mig kränkt. För det är oftast bara en vag känsla som är svår att ta på och så tycker jag det är i det här fallet.


Ja sen har Svenskan också en länk där man kan mejla in frågor om bröllopet. Länken går direkt till en ett mejl, så att vi enkelt kan få svar. Som om vi befann oss i en krissituation, där snabba svar var något viktigt.

Mycket mer finns att säga. Men bort från Svenska Dagbladet till hovet. Varför har man Men valt Popova som hovreporter för prinsessboken? Skall inte hovet vara politiskt neutralt? Popova är väl uttalat höger, eller har jag fel? Varför väljer man inte istället Janne Josefsson för uppgiften? Det hade kunnat bli mycket roligare och fått betydligt fler att köpa boken. Hovet måste tänka på profiten nu för att ha råd med allt festande.