När jag tänker på mitt liv är det mycket som jag önskar vore annorlunda. Men det som är bra är mina vänner. Jag har svårt att tro att det kan finnas en enda människa i hela världen som har bättre vänner än mig. Eller snarare är det kanske så att de är världens bästa vänner för mig.
I dag när jag gick förbi en restaurang hörde jag ett samtal mellan två män. Eller jag hörde den ena mannen säga till den andra:
- Det där låter väldigt konstigt i mina öron, Ahmed.
Han sa det med eftertryck. Jag tänkte att det var två riktigt bra vänner. Ibland när man lyssnar på folk och de pratar om något där jag tycker de slirar eller att märker att deras resonemang inte har någon vidare täckning uppstår en möjlighet till förtrolighet. Med bekanta skruvar jag på sig men med de riktiga vännerna vågar jag fråga vad de menar. Jag vågar för jag vet var jag har dem. För att vi har det förtroendet och intresset för varandras liv.
De där frågorna som lyckas ringa in ett problem som man kanske inte sett eller som ibland bara reder ut ett missförstånd. Men bara det att ha någon som bryr sig. Men det är så många nu för tiden som inte är intresserade av något annat än sig själva. Som bara använder andra människor som projiceringsytor. Så fattigt det måste kännas.
/Karin
